Nu är jag hemma och på Sydsvenskan.se igen. Har du några frågor eller funderingar så kan du fortfarande kommentera här. Eller skriva till teresa.lindstedt@sydsvenskan.se.

Resan till New York och veckan på Huffington Post var fantastiska. Jag tror att du kommer att kunna hitta Huff-avtryck på Sydsvenskan.se framöver.

23 000 personer har registrerat sig på ett eller annat sätt för att kunna rapportera till Huffington Post. Tidigare mejlade tidningen dem alla då och då. Men redaktörerna kunde se att tio procent öppnade mejlen och att en procent agerade. Materialet de fick in höll dessutom generellt låg kvalitet och spretade för mycket för att kunna presenteras på ett sätt som tilltalar läsare. Jag skrev om det under missar här.

Nu fösöker de fokusera mer på kvalitet genom att låta människor skriva om sådant de redan brinner för. De söker till exempel efter personer som vill rapportera från konserter med mindre artister. Efterlysningen skickas ut i de sociala medierna med en länk till en minienkät. Personen svarar på några frågor om ämnet och svaret går direkt till redaktören för citizen journalism, Rececca Harrington. Hon ringer sedan upp personen hon väljer ut och relationen liknar sedan mer den som en redaktör har med en vanlig frilansare. Artikeln mejlas till Rebecca och hon redigerar den innan den publiceras. Hon arbetar med cirka fem texter om dagen, men saknar ett system för att hantera alla kontakter på ett bra sätt och håller i princip allt i huvudet. Hon känner till nästan 200 personer “on the top of my head” och har fem tio stycken som hon kan ringa och skicka ut om det behöver gå snabbt.
– Jag försöker se det som en skola. Jag lär upp dem och sen plötsligt kommer någon med en riktigt bra nyhet. Man måste se det långsiktigt, säger hon.

Jag avslutade min vistelse med ett lite längre snack med Adam om några aktuella frågor. Han svarar här som Adam och inte som en talesperson för Huffington Post.

Kort om Adam
Ålder: 26 år
Bor: Delar en lägenhet i Williamsburg med fem vänner. Cyklar över Brooklyn Bridge till jobbet i Soho.
Utbildning: Examen i historia och litteratur från Harvard, inkluderade mediakurser i denna examen.
Tid på Huffington Post: 14 månader. Har jobbat med liknande uppdrag sedan 2004.
Favoritsajt utanför Huff: “Jag tillbringar nog mest tid med Twitter, men använder TweetDeck och inte sajten. Egentligen gillar jag Tumblr.com bättre eftersom det är som en blogg med ett socialt lager ovanpå. Tumblr är snyggare och bättre på multimedia än Twitter.”
Favoritapp: “Den som imponerar mest på mig just nu är Al Jazeeras livesändningar. Fantastisk kvalitet! Varför har inte fler sådana sändningar?”
Detta är soundtracket till mitt liv just nu: Bon Iver - re: Stacks (Tomas Barfod Remix) (länk till Adams privata Tumblr-blogg).

Vad tror du om framtiden för iPad?
– Det är så klart en fantastisk möjlighet för media generellt. Man måste ge den lite tid så att folk får råd att köpa den. Jag hoppas på att man kommer att tillåta demokratiskt applikationsbyggnad. Att Apple tvingar in människor i deras miljöer, till exempel systemet med App Store, tycker jag inte alls om. Vi behöver också bra konkurrens för att iPaden och e-boksläsaren iReadern verkligen ska få stor betydelse.

Varifrån kommer er trafik och hur gör ni för att nå nya läsare?
– En tredjedel kommer från olika sociala sajter - mest från Facebook. En tredjedel från sökmotorer och en tredjedel är direkttrafik. Vi har ingen marknadsföring. Vi har aldrig haft det. Vi lever på mun till mun-rekommendationer och länkekonomi. Vi försöker också ha något för alla. Först hade vi inga specialavdelningar. Nu är vi som en vanlig nyhetssajt. Vi har till och med resesektion.

Det snackas om att magasinet Wired kommer att dödförklara webben. Hur ser du på utvecklingen för webben?
– Jag förstår att man kan tänka så, men tror inte på det. Det finns många som kämpar för att internet ska vara kvar som något gratis. Men visst kan man bli orolig när Google och bredbandsbolagen dealar pengar och Obama inte gör något. Han har sagt att han ska agera för gratis internet, men gör inget. En annan sak är Facebook. De vill inte vara Facebook längre. De vill vara hela intenet. Det främjar inte. Användandet av appar skulle också kunna vara ett hot. För mig är styrkan med appar att de inte är beroende av uppkoppling. Jag tror snarare att det tänket kommer att föras över till webben - att man till exempel kan använda sin gmail off line. Att tanka in flöden från rss och sociala medier och presentera det som en tidning på det sätt som till exemple paper.li gör är också spännande. Vi kommer snart med ett nytt verktyg för Liverapportering. Det tror jag också kommer att växa.

– Jag pratade med en vän häromdagen. Han sa att människor i framtiden kommer att vara korkade. Alla sitter och glor in i sin konsol... Jag håller inte med. I takt med att vi får mer teknologi så kommunicerar vi mer med varandra. I framtiden kommer utmaningen verkligen att vara att bättre organisera den informationen. Jag är ganska optimistisk till det man brukar kalla den semantiska webben eller webben 3.0. Om man till exempel publicerar en bild på Frihetsgudinnan så kommer man lättare att kunna hitta information kopplad till den. Det blir allt svårare att desinformera människor.

Hur använder ni prenumerationer och vilken är er strategi?
– Våra läsare kan prenumera på email alerts på nästan allt på sajten - sektorer, bloggar och så vidare. Många miljoner människor gör det. Men vi har aldrig haft och har inga planer på att utveckla det till något man kan ta betalt för.

Huff har växt enormt snabbt. Jag tror att dessa faktorer har bidragit till framgången:

0. Ge läsarna det viktigste så snabbt som möjligt: Hälften av materialet på sajten är egenproducerat. Resten är rajtat och/eller länkat. Som läsare ska man inte behöva någon annan. (Tack för din kommentar, Jimmy.)

1. Sökmotoroptimering: Sajen är utformad med ett väldigt tydligt fokus på sökmotoroptimering för att alltid hamna bland de översta träffarna på en Google-sökning. En kommentar till en artikel eller blogpost räknas som en uppdatering av sidan - det ger poäng hos Google. Det finns länkar högt upp på sidan, som nyheten från AP du kan se på bilden ovan. Många läs mer-länkar och key words ger också pluspoäng.

2. Ständig anpassning till nya sätt att konsumera nyheter: Huff har till och med en speciell version av sajten anpassad till Twitterläsare. Så här kan det se ut.

3. Många ingångar: Att hela tiden bli serverad relevanta förslag på mer läsning/tittning får besökare att stanna på sajten. Den genomsnittliga besökaren stannar fem minuter. Den inloggade stannar uppemot 20 minuter. Och omkring fem procent av deras besökare loggar in.

4. Integrering: Själva grejen med Social News på Huff är att de integrerar så många avdelningar, egna funktioner och andras funktioner. Man ska inte behöva gå till andra sidor för att kolla in sin Facebook eller Twitter.

5. Tydlighet: De guidar besökaren med tydliga prioriteringar. En jättebild visar vad redaktören som har hand om ettan tycker är viktigast. Huff kallar den “the splash” och det var här den först användes. Olika topplistor visar vad andra intresserar sig för.

6. Till hälften community och till hälften tidning: Även om det är få (fem procent) av besökarna som loggar in och därmed har möjligheten att själva bidra så vårdas känslan av att detta är vår gemensamma sajt. Vill du berätta något så kan du göra det här! Tyck till, du kan påverka.

7. Arianna Huffington: Kvinnan som grundat tidningen sägs vara väldigt passionerad förespråkare för att nyheter på nätet ska vara gratis. Gratis nyheter och den demokratiska aspekten av det verkar vara en större fråga här. Arianna är kaxig och har gått ut och sagt från början att hon ska skapa en nyhetstidning som bara ska finnas på webben, ta vara på webbens alla möjligheter, att den ska vara gratis och ändå en fullgod nyhetskälla.

8. Klickfingret: Redaktörerna har en bra känsla för vad som blir klickat. Har Lady Gaga gjort en plåtning för ett magasin så ligger ett bildspel på bilderna snart på Huff.

9. Statistikanalys: Jag har inte fördjupat mig i etta, men redaktörerna verkar hela tiden ha koll på vad som blir läst och de ser till att dessa artiklar syns på sajten.

Har du noterat något annat du tror är del av framgången? Fyll gärna på i kommentarsfältet!

När det gäller teknik och ekonomi så har jag svårare att få fram svar än på mina redaktionella frågor. Vad de anställda får säga är reglerat i deras anställningskontrakt. Jag berörde ekonomin lite i det förra inlägget och fick i princip inte veta mer än så.

Men Paul Berry, chefen för deras utvecklare, berättade i alla fall att deras publiceringssystem skapades på Movable Type men är så anpassat av programmerare internt att man nästan inte kan räkna det som Movabe Type längre. De största programmeringsspråken här är Php, Pearl och Ruby. De lägger stor vikt vid cachning och använder sig av Akamai och Memcache. För att uppdatera delar av sidor (som till exempel de inloggade läsarnas egna Twitterflöden) kör de Ajax refresh. Inga följdfrågor på detta, va?

Säljaren John Shankman kunde som sagt inte berätta mycket, men försökte bidra genom några tips på läsning:
- Federatedmedia.net/blog - En blogg med dagliga länkar till utvalda reklamkampanjer.
- Exectweets.com - en samling tweets “Brought to you by Microsoft. Powered by Twitter.”
- Advertising.gawker.com - enligt Financial Times: "The family of Gawker sites has become at once a publishing success and part of the contemporary New York bohemian scene, like Andy Warhol's factory in the 1960's."
- Businessinsider.com - en finanstidning på webben som fokuserar på det som händer i NY.

Jag listade tidigare de frågeställningar kring Huff och arbetet med sociala medier som jag tog med mig hemifrån. Här kommer ett slags redovisning av svar. Jag har ändrat ordningen på frågorna. Svaren jag tror är mest intressanta för er läsare kommer högst upp. Men allra först Adam Clark Estes, redaktör för sociala medier, in action.

- Vad inspirerar Adam och ger honom nya idéer?
Människor runt honom. Han jämför New York med Silicon Valley för tio år sedan och säger att “the tech hot spot” för tillfället är här - och har fått namnet Silicon Alley. Kreativiteten och intensiteten är densamma men inriktningen något annorlunda. Kontoren för de hetaste nystartade företagen inom media ligger nu i NY och många av hans vänner jobbar på sådana.

- Tjänar företaget några pengar och i så fall på vilket sätt?
Företaget gör ingen vinst ännu. De ser det som att de fortfarande är i “Startup mode”. De ger mig inga siffror och säger att de inte ens själva får veta riktigt. Ryktet internt är att de nosar på svarta siffror, men de vet inte vilken period det är beräknat på. Adam säger att det vore korkat om de var så framgångsrika att de redan gick plus, men inte berättade det. Det är så klart sant. Säljavdelningen är ganska ny och har mycket kvar att göra, enligt Adam.

Jag har träffat John Shankman, en av utesäljarna, också. 10-15 personer är utesäljare och cirka tio personer assisterar dem innifrån. Totalt arbetar runt 120 personer på Huff. John berättar att deras fokus ligger på banners men att de försöker använda sponsring av hela sektioner och satsningar också. Bannerannonserna ger dem inkomster per visning och eftersom de har miljoner besök varje dag så tickar det ju på. De verkar inte använda några kerativa affärsmodeller och säger att de verkligen inte har planer på att ta betalt för innehåll.

Redaktionen gjorde en satsning på listor på personer som gör störst skillnad inom olika områden. HP sponsrade en av dem. Resultatet blev detta. Enligt säljaren John är det knivskarpa linjer mellan säljavdelningen och redaktionen. Min gissning är ändå att man på en högre nivå inom företaget tidigt har sett både den redaktionella och ekonomiska potentialen i denna typ av satsning.

- Kan de dela med er av några lyckade satsningar och några misstag de blivit klokare av?
När det gäller läsarreportrar har de gått ifrån att låta folk skriva om vad som helst och samla det på en särskild sida för citizen journalism. Det blev för spretigt och sidan har få besök. De lägger ingen tid på det längre, men sidan finns kvar. Nu driver de olika projekt kring ett ämne och låter folk skriva om sådant de brinner för. Haitibloggen är ett lyckat exempel. Konsertrecensioner är ett annat. Mer om läsarreportrar i ett annat inlägg kommer snart.

- Hur gör de för att använda sociala medier på ett varierande sätt?
“Vi borde ägna mer tid oss våra konton...  svara och vara interaktiva, men vi har inte den tiden.” Så säger Adam om detta. Deras fokus ligger snarare på att se hur de kan ta vara på informationen de får om vad deras egna (inloggade) läsare gör i de sociala medierna och vad folk generellt fastnar för där.

- Vilka mål har Huff med sin närvaro i de sociala medierna?
De har haft några enstaka tävlingar på de gemensamma kontona, men använder dem mest för att sprida länkar för att få folk att gå in och kommentera. Trafikhöjande och läsarrelationsbyggande, helt enkelt.

- Har Huff någon policy för hur personer på tidningen bör agera i de sociala medierna? Om ja - vad säger den?
Nej, de tycker inte att det behövs. Men alla anställda finns på en twitterlista som Adam håller koll på. Alla vet att de kopplas ihop med Huff och att de därför inte kan skriva något som skulle kunna uppfattas som stötande. Tidningens gemensamma konton sköts av alla nyhetsredaktörer tillsammans. De uppdateras efter en mall - folk ska känna igen det. Nästan alltid en fråga.

- Vilka tekniska hjälpmedel (som autofeeds och applikationer) använder ni och varför? Vilka använder ni inte och varför?
Inga. De uppdaterar det generella Twitter-kontot cirka 70 gånger per dygn, vilket Adam tycker är på gränsen till vad han tror att folk uppfattar som spam. De uppdaterar sina konton manuellt efter vad de har kunnat se fungerar i de olika sociala medierna. Till exempel mer politik på Twitter och med humor och nöje på Facebook.

- Hur gör Huff jobbet med sociala medier? Hur ser en dag ut för redaktören på området, helt enkelt?
Redaktören för sociala medier, Adams Clark Estes, har till uppgift är att leda, utveckla och koordinera allt det sociala på Huff. I det inkluderas här alla funktioner där läsarna bidrar - kommentarer, läsarreportrar, det omfattande samarbetet med Facebook, funktioner genererade av vad läsarna gör på sajten och funktioner som är baserade på vad folk gör i sociala medier. Arbetet innebär många möten (mest interna) och ganska lite hands on-arbete.

Att uppdatera konton och liknande ingår inte i Adams jobb. En av hans kollegor i sociala medier-gruppen bevakar breaking news genom rss och sociala medier, andra redaktörer uppdaterar profilerna i de sociala medierna (den som kan musik bäst twittrar och facebookar om det osv).

Bloggar ligger inte organisatoriskt under sociala medier här. Det är en egen (stor!) avdelning. En bloggpost värderas placeringsmässigt på sajten i princip lika tungt som en nyhetsartikel.

- På vilket sätt samarbetar Adam med kollegor inom företaget?
Till exempel...
... genom att coacha andra redaktörer så att de själva kan uppdatera Huff:s konton i sociala medier.
... genom ständig kontakt med utvecklarna och de andra sociala medier redaktörerna - tre möten i veckan och gemensamma to do-listor och liknande i delade dokument på webben.

- Hur samarbetar han med personer utanför företaget?
Huff har ingående samarbeten med andra företag, men Adam är inte den som sköter detta. Han har dock stora välskötta nätverk i de sociala medierna.

Dag fyra av fem. Jag börjar få grepp om ett och annat, men mycket är svårt att applicera på Sydsvenskan.se. Allt är så mycket större, bloggkulturen så annorlunda och sättet att se på vad som är en nyhet så mycket bredare.

Några hard facts:
- Huffington Post har fler än 12 miljoner unika besök i månaden och räknar kallt med att vara om NY Times besöksmässigt innan året är över.
- 6000 personer bloggar på sajten, och inte ens de tyngsta bloggarna är avlönade härifrån. De betalas med trafik.
- Företaget hade förra året intäkter på runt 15 miljoner dollar. Säljchefen räknar med att kunna fördubbla den siffran till 30 miljoner detta år och sen till 60 miljoner dollar nästa år. Och glöm inte att detta bara är digitala intäkter. (Jag har ett möte med en säljare i morgon och hoppas få lite koll på hur de gör. Annonsmarknaden för digitala nyheter ska nyligen ha blivit större än den för tryckta nyheter.)
- Huffington Post omnämns två gånger i minuten på Twitter.
- Hälften av det som publiceras är eget material, trots att de har färre än 10 egna reportrar ute - de allra flesta i Washington. Ett 60-tal redaktörer bearbetar istället andras material.

Om man bortser från skillnaderna finns det så klart enkla grepp man kan sno rakt av om man vill.

Hot on Twitter-stämpeln är ett sådant. Den ser ut så här:

Ett hot trends-moln skapat av ord som nämns ofta på sajten är ett annat:

Den omfattande integreringen av Facebook är inget enkelt grepp men något man absolut kan studera. Det förklaras lite enkelt här, men man måste nästan gå med själv och prova för att förstå.

Samarbetet mellan redaktionen och programmerarna och det sätt de vrider och vänder på saker för att hitta tekniska lösningar på problem imponerar också. Effektiviteten har jag redan skrivit om.

Jag har inte pumpat dem färdigt ännu. När jag fått några frågetecken utredda så ska jag berätta här om deras arbete med läsarreportrar. Jag kan utlova lite basala uppgifter om deras tekniska lösningar och säljtänk. Och något mer om hur de siar om människors framtida medievanor.

Så utöver en väska, ett bälte och trevliga minnen från staden kommer jag att ta med mig både osorterad fragmentarisk Huff-inspiration och lite klokskap.

Läser du Huff? Vad imponerar på dig?

"Vi tror att nyhetskonsumtionen kommer att bli mer app-baserad."

"Vi funderar på ett nytt försök med mer personaliserade sajter. Ingen
har riktigt lyckats med det. Folk skapade sin iGoogle men glömde sen
bort den."

"Frågan är hur långt man kan gå innan folk tycker att deras integritet
har kränkts. Kan man autogenerera diskussionsgrupper och föreslå för
folk - baserat på vad de skriver i sina kommentarer..."

"Kanske kan man göra så att vi redaktörer på ett enkelt sätt kan skapa
artiklar av kommentarer. Då kan man ju låta läsarreportrarna skriva i
samma system som kommentarerna och bara låta det se annorlunda ut. Det
skulle ge oss många möjligheter."

Vad ska jag gå vidare och fråga mer om?

Här spills ingen tid. Sociala medier-gänget med redaktörer och utvecklare träffas tre dagar i veckan. Jag tyckte att det lät mycket, men mötena är otroligt effektiva. Adam leder dem och ser till att de verkligen handlar om vad de ska. Inga utsvävningar, detaljer eller information som finns på annat håll här inte. Flera gånger under mötestimmen säger han eller någon annan “Är det ok om ni tar det mellan er två?” och “Ska vi fundera lite och ta det över e-post?” eller “Vänta, vi kommer till det snart.”. Adam antecknar på sin dator som är kopplad till en projektor.

Samtalet under mötet har en vassare ton än jag är van vid i Sverige. Jag antar att det är kulturellt. De lindar inte in åsikter eller argument. Att säga “Jag håller inte med. Detta sättet vore bättre eftersom ...” eller “Nej! Vi kan inte kalla kampanjen så. Det låter töntigt. Varför inte något med ... istället?” är inget som verkar uppfattas som personlig kritik.

Allting har också en dead line. Tas det inget beslut på mötet så kommer de snabbt överens om när beslutet ska tas.

Ska någon diskussion tas över e-post så skickas e-postmeddelandet ut under mötet med diskussionspunkterna nedskrivna så att alla kan se dem och är överens om vad som behöver diskuteras. Och det tar inte mer än ett par minuter från att de är överens om att detta ämne kräver lite funderande tills mejlet är skickat.

De använder sig också av delade dokument med hjälp av gratisverktyg. Skisser görs i Aviary. En skärmdump, en pil och lite text om vad som ska göras. To do-listor med uppgifter och underuppgifter ligger tillsammans med skisser och andra dokument samlat på Googles sidor.

Adam tycker själv att de är dåligt organiserade, att de borde använda Wikis bättre och att det finns bättre verktyg för to do-listor på gång på marknaden (som de inte använder för att de fortfarande är buggiga), men jag tycker att mycket verkar smart. Precis så här skulle det kanske inte kunna vara i vårt gäng på Sydsvenskan eller i andra arbetsgrupper i Sverige. Men det finns absolut saker vi kan ta till oss. Jag skulle gärna använda delade dokument mer - i mindre arbetsgrupper.

Vilka grepp för effektivt samarbete gillar du?

Huvudmålet här är att få inspiration. Det erbjuder staden även utanför tidningsredaktionen.

På lunchen i dag tog jag en tur på the High Line - det gamla järnvägsspåret på västra Manhattan som har gjorts om till park och rekreationsområde med konst och events. Det var nog mer spännande för några år sedan när folk tog sig in och gjorde området till sitt på egen hand. Nu har NY stad tagit över och rustat upp - men det är väldigt fint gjort.

Det är varmt så man måste sätta sig ner och torka svetten ur pannan ibland. Gänget från UMCA teens som var på kolloutflykt tog också en paus.

På kvällen kan man hitta inspirationen på ett Speakeasy - en bar som försöker återskapa stämningen under the Prohibition 1920-1933. Trendiga ställen här söker sig långt från det avskalade och rena för tillfället. Antikviteter och heltäckningsmatta är hett. Och det lilla och intima från just Prohibition style. För att komma till stället nedan fick vi ringa på en dörrklocka på en vanlig källardörr. Inte en endaste ledtråd talade om att det fanns en fantastisk bar där drinkarna blandades i en del av lokalen som såg ut som ett kök hemma hos någon.